Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Friederike Markgrafin von Ansbach | Portrait of the Actress Babette Cochois (c.1725-1780), later Marquise Argens | Portrait of Sophie Marie Grafin Voss | Self portrait | Prinzessin Amalia von Preussen |
Related Artists:
Abraham Jansz Van Diepenbeeck
1596-1675, Flemish glass-painter, draughtsman, painter and tapestry designer. His reputation rests primarily on his drawings and oil sketches, of which several hundred survive, intended mainly as designs for stained-glass windows and prints. He was strongly influenced by the work of other important Flemish artists of the late 16th century and early 17th, notably Rubens, whose motifs and stylistic elements he frequently reworked in his own compositions.
MAGNASCO, Alessandro
Italian Rococo Era Painter, 1667-1749 Painter and draughtsman, son of (1) Stefano Magnasco. He did not study with his father, who died when he was a small child. He went to Milan, probably between 1681 and 1682, and entered the workshop of Filippo Abbiati (1640-1715). His Christ Carrying the Cross (Vitali, priv. col., see Franchini Guelfi, 1987, fig. 238) faithfully repeats the subject and composition of Abbiati's painting of the same subject (Pavia, Pin. Malaspina). Alessandro Magnasco's early works were influenced by the harsh and dramatic art of 17th-century Lombardy, with dramatic contrasts of light and dark and livid, earthy tones, far removed from the bright, glowing colours of contemporary Genoese painting. The depiction of extreme emotion in the St Francis in Ecstasy (Genoa, Gal. Pal. Bianco) was inspired by Francesco Cairo's Dream of Elijah (Milan, S Antonio Abate). However, Magnasco was already expressing himself in a very personal manner, with forms fragmented by swift brushstrokes and darting flashes of light. The Quaker Meeting (1695; ex-Vigan? priv. col., see Franchini Guelfi, 1991, no. 18) is one of his first genre scenes. In this early period he specialized as a figurista, creating small human figures to be inserted in the landscapes and architectural settings of other painters. He also began collaborating with the landscape painter Antonio Francesco Peruzzini, with a specialist in perspective effects,
Hofmann Charles C.
American Painter, 1820-1882